Den religiösa uppkomsten av veckodagarna på portugisiska

Spanska, portugisiska, franska, italienska, rumänska och katalanska gör vad som kallas romanspråk. Uttrycket "romanspråk" indikerar att dessa språk härleds från det som ursprungligen talades av romarna. Portugisiska är det enda romanspråk där alla veckodagar har sitt ursprung i den katolska liturgin. Enligt en allmänt accepterad förklaring initierades förändringen från hedniska namn till de nuvarande termerna av Martinho de Dume, en biskop från sjätte århundradet Braga, det forntida namnet för var Portugal är idag.

Martinho de Dume grundade namnen på full efterlevnad av påskveckan.

Påskveckan, även känd som Stilla veckan, är den viktigaste veckan på kalendern för katoliker. Trots sitt namn är det veckan som leder fram till men inkluderar inte påsksöndagen. Det är också den sista veckan av lånt. De heliga dagarna firade under veckan som börjar med Palm Sunday, följt av Holy Wednesday (Spy Wednesday), Maundy Thursday (Holy Thursday), Godfredag ​​(Heliga fredagen) och Heliga lördagen.

Domingo (Söndag) har sitt ursprung i det latinska uttrycket för Herrens dag. Lördag namngavs för hebreiska ordet Shabbat. De andra dagarna, som betyder "andra rättvisa", "tredje rättvisa", hela vägen upp till "sjätte rättvisa" kom från de latinska termerna för "andra dagen där man inte borde arbeta" (i efterlevnad av påskveckan ). Veckans namn bör inte förväxlas med det portugisiska ordet för semester, férias.

Här är listan över veckodagen på portugisiska i både rätt och fonetisk stavning:

• Domingo [doo-meen-goo] - söndag
• Segunda-feira [say-goon-dah fay-ee-rah] - måndag
• Terça-feira [tayr-sah fay-ee-rah] - tisdag
• Quarta-feira [kwar-tah fay-ee-rah] - onsdag
• Quinta-feira [keen-tah fay-ee-rah] - torsdag
• Sexta-feira [säg-eesh-tah fay-ee-rah] - fredag
• Sábado [sah-bah-doo] - lördag